Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Morensköld - Morgane - de Mornay
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE MORNAY. 193
Källor: R. Reg. f. 1650 p. 610; Riddarhusstamtaflorna;
Hupel, Estl. Adelsgeschichte s. 282; dito, Ösels dito s. 252,
257; H. von Brücken gen. Fock, stamtafla öfver ätten Fock
É Riddsvbase Wrangelska stamtaflan på Riddarhuset i
eval. 1
denten friherre Hans von der Pahlen, n:o 75 och
grefvinnan Beata Sofia Stenbock, n:o 12; 2:o 1811
med hennes syster friherrinnan Charlotta von der
Pahlen, f. 1782.
Adel. ätten Morgane.
Vapen: I skölden tre rosor, två och en stälda; på skölden en öppen tornerhjelm, ur hvilken
uppstiga två harneskklädda armar, hållande en ros emellan två ryttarefanor.
Sieur Gaspard Guillaume Morgane, adlad
Morgane 1720 den 18 Augusti, kallas i
resolutionen på adelskapet vår troman och guvernör; under
k. Karl d. 12:s vistelse i Strömstad förde han un-
derhandlingar angående sjöröfrarne på Madagaskar.
Källor: Resolution på adelskap i Riksarkivet;
Vapenritning i grefve Erik Posses samling; Nordberg, Karl d.
12:s Historia 2: 634.
Friherrl. ätten de Mornay.
Vapen: Fyrdelad sköld, i 1:a och 4:e fälten ett stående lejon, i 2:a fyra sneda rutor, i 3:e en
sparre med tre stjernor på och tre rosor eller musslor omkring sparren.
.
Ätten lefver ännu i Frankrike och skall varit högt ansedd redan 1150, till och med varit
befryndad med franska konungahuset; skall härstamma från Berry och är nu bosatt i departementet
Oise, der slottet Montchevreuilt länge tillhört slägten. Två chanceliers de France samt flere framstående
statsmän och krigare hafva burit detta namn, deribland den under Henrik d. 4:e berömde statsmannen
och författaren Philippe de Mornay, sieur de Plessis-Marly, † 1623; grefve Charles de Mornay var franskt
sändebud i Stockholm på 1830-talet (om honom se nedan); slägten har nu titel af marquis och grefve,
men för i vapnet: en sköld af silfver, belagd med fyra röda bjelkar samt öfver dem ett upprest svart
lejon med en gyllene krona, sväfvande öfver hufvudet.
Charles de Mornay, friherre och arfinge till
Varennes i Frankrike, herre till Helgerum och Roma,
båda i Gladhammars socken af Tjusts härad; var
kalvinist, lemnade Frankrike 1547 och följde med
franska hjelptrupper till Skotland i kriget mot
England; kom till Sverige före år 1557; fängslade på
arfkonungen Eriks befallning grefve Johan af
Friesland på Vadstena Slott 1559; kallas hof- och
kammarråd, då han 1561 skickades till Frankrike för
att återställa den af k. Gustaf burna S:t Mikaëls
Orden, der han utverkade dr. Katarina Medicis
bifall till k. Eriks förmälning med dr. Maria Stuart
och kallas af henne ”dominus de Varennes” i bref
till Petrus a Rosa 1561; skickades jemte Per Brahe
att till henne framföra konungens formliga frieri
1562; mottogs vid hemkomsten mycket väl;
krigsöfverste i Livland 1563; krigsöfverste öfver
småländska fotfolket 1563—1565; bivistade Halmstads
belägring och sammandrabbade 1563 med danskarne
vid Mared, 11/2 mil norr om Halmstad på vägen
till Jönköping, hvarvid han oaktadt stor tapperhet
blef alldeles i grund slagen; sammandrabbade med
fienden i Vestbo och Östbo härader 1564; fick i
förläning Kronobergs slott och Ösby gård med Albo
och Kinnevalds härader 1564, ehuru han säger sig
en tid varit fängslad; slottsherre på Varbergs Slott
1565, som han tappert försvarade mot danskarne
s. å.; öfverste för krigsfolket i Småland och
Vestergötland 1566; belägrade förgäfves Bohus Slott, men
tog på Alingsåsskogen danskarnes hela tross — 600
vagnar, lastade med byte; tillfångatogs s. å. 20/9 och
fördes till Kallundborgs Slott i Danmark, der han
qvarblef till 1571 16/3, samt tycks stått väl hos k.
Fredrik d. 2:e; fick troligen bekräftelse på sin
friherretitel; skall genom sina böner förmått k. Erik
skona hertig Johan till lifvet; efter
regementsförändringen ville Johan utväxla honom och
uppmanade honom, då han återkommit, att, innan han
hunnit svärja trohetsed, deltaga i riksrådets
öfverläggningar; hans plan att aulägga en stad vid
Alfsborg gillades af k. Johan 1572; ståthållare på
Gullbergs och Älfsborgs Slott 1573; afsatt härifrån,
emedan det upptäckts, att han varit hufvudman i en
sammansvärjning mot k. Johan; stämdes till
Stockholm, men lydde ej utan skylde på sjukdom, samt
begaf sig till hertig Karls hertigdöme, der han
qvarstannade i tre månader, ehuru k. Johan erbjöd
honom lejd; rymde från Nyköping men upphans i
Nyköpingsskären och fördes till Stockholm, der han
dömdes till döden — domen tryckt i Svenska
Merkurius 4:e årg. 1: 162 — och halshöggs 1574 4/9
på Stortorget, begrofs i Gråmunkekyrkan derstädes.
Vidare om honom och denna sammansvärjning se
A. G. Ahlqvist, k. Erik d. 14:s fängelse och död
s. 55 fj. och samma författares Nya Bidrag till svar
på frågan: Har konung Erik d. 14 dött af förgift,
Växjö 1873, skolprogram. Gift 1564 26/1 i Arboga
med Anna Trolle till Helgerum, f. 1537, † 1617
derst. och begrafven 1618 28/2 i Växjö Domkyrka.
Hon skänkte 1610 betydligt till Växjö och Kalmar
skolor, hvilken fond ökades af grefve Charles de
Mornay, fransk minister i Stockholm på 1830-talet;
dotter af riksrådet Ture Trolle (n:o 36) till Berg-
123 och Magdalena Eriksdotter (Gyllenstjerna,
n:o 3).
Son:
Johan Karlsson de Mornay, friherre till
Varennes, Helgerum och Erikstad, f. trol. 1566, då k.
Erik gaf fadren 1200 rdr vid ett hans barns
kristning; var en af riksrådens domare i Linköping 1600;
hans brefväxling med Erik Sparre är tryckt i
bilagorna till k. Karl d. 9:s Rimkrönika s. 228, 233,
292, 335—40; † 1608, och utgick ätten i Sverige
med honom, begrafven i Riddarholmskyrkan, der
svågern rikskanslären Axel Oxenstierna lät uppsätta
25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
