Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - von Rutensköld - Rutenstjerna - Rutgersius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RUTGERSIUS.
Oxenstiernas inseende derst.; sekreterare i
Livländska Öfverkonsistorio 1639; sekreterare i Dorpts
Hofrätt 1641; adlad 1650 den 14 November.
Barn:
247
Saleby kyrka, der hennes, mannens, en sons och en
dotters uthuggne bilder finnas. Gift med kaptenen
Johan Fägerhjelm, af en adlad men ointroducerad
ätt, till Slöta, † 1703.
? Anna Rutensköld tillhörde möjligen introdu-
cerade adl. ätten Rutensköld, n:o 328; begrafven i Köllori
R. Reg. f. 1650 p. 429; Tilasska Samlingen.
Adel. ätten Rutenstjerna.
Vapen: En röd sköld fördelt med en bjelke af guld, hvaruti äro trenne blå rutor, i den öfre
delen af skölden synas tvänne stjernor och uti den nedre en; på skölden en öppen tornerhjelm och
deröfver en gyllene stjerna emellan två fanor, den högra af guld och den vänstra röd; kransen och löfverket
af guld, röd och blå färg med hvarandra bemängda.
Ätten skall, enligt ett Esbjörn Hvässings, adlad Rutenstjerna, bref af 1693 27/9 i Tilasska Samlingen,
härstamma från den gamla, adlade, men ej introducerade ätten Hvässing (se ofvan denna slägt), och deltog
Nils Hvässing på k. Sigismunds sida i Stångebro slag; han hade blott en son, som han lemnade efter sig
i främmande händer och som ingick i borgarståndet och ofrälse gifte, samt var fader till nedan stående.
Esbjörn, som hade i Östergötland slägtingar med namnet Hvässing.
Esbjörn Hvässing, adlad Rutenstjerna,
volontär vid Adelsfanan under öfverstlöjtnant Hans
Grass 1657, under det då började danska kriget;
bivistade aktionerna vid Knäred, Orkeljunga och
Älfsberga s. å.; pikenerare vid Lifgardet och
Hökeflygts kompani 1658; bivistade Köpenhamns
belägring och alla då inträffande skärmytslingar;
förordnades af Krigskollegium till förare vid Viborgs
Läns Infanteriregemente och kapten Gustaf Larssons
Kompani 1660; förordnades vid generalmönstring
1661 till fältväbel och mönsterskrifvare, hvilka
sysslor han i fyra år förestod; fänrik 1665 och
genast kommenderad till Riga med något regemente
till fästningsarbetena; blef för sin visade insigt i
fortifikation af generalguvernören grefve Klas Tott
nämd till löjtnant af ofvan nämda regemente;
kommenderad till Viborg för att bevaka regementets
bästa under öfversten Anders Munks sjuklighet
1671; bivistade tillika med landshöfdingen friherre
Fabian Wrede utskrifningskommissioner i Finland;
förordnad af rikrådet och fältmarskalklöjtnanten
grefve Axel Julius de la Gardie till kaptenlöjtnant
derst. 1675; strax derefter till reformerad kapten
vid Fortifikationen; af fältmarskalken, riksrådet
friherre Krister Horn förordnad till kapten 1679; K.
Maj:ts konfirmation derå 1681; under sin tjenstetid
åtskilliga gånger i regementets ärenden skickad till
Kungl. Maj:t och kollegierna i Sverige; samt bivistat
fem riksdagar; adlad 1686 den 13 November; af-
sked 1694. Gift med Elisabet von Klopman, i
hennes 2:a gifte; dotter af ryttmästaren Johan von
Klopman af livländsk adel; samt, enligt
Rutenstjernas bref i Tilasska Saml., enka efter
ryttmästaren Ruthen (Ruuth i Finland, n:o 125), ”broder
till kammarrådet välborne Ruuthen, som hade
sönerne assessorn och capitainen Ruuthen” (jmfr
adliga ätterna Ruuth i Finland, n:o 125 och Ruuth,
n:o 960 på Riddarhusstamtaflorna; ryttmästaren
finnes ej derst. upptagen).
Barn:
Karl Henrik, kornett vid Nylands Kavalleri;
fången vid Dniepern 1709; antog grekiska läran i
Niesna och gick i rysk tjenst.
Otto, korporal vid öfverste Mellins Regemente
till Fot 1700; förare derst. 1701; korporal vid
Nylands och Tavastehus Regemente 1702; kornett derst.
1705; konfirmerad s. å.
Johan, kapten vid Viborgs Läns Regemente 1705;
fången vid Viborg 1710; vistades under
fångenskapen i Niesna.
Anna.
? En fänrik Rutenstjerna, som blef i Stockholm
på 1740-talet halshuggen utanför Skans Tull för
åtskilliga rån och skälmstyckens skull.
Källor: R. Reg. f. 1686 p. 582; Originalhandl. i Riks-
arkivet bland Tilasska Saml.; Ennes, Karl d. 12:s Krigare
1: 221, 596; Stiernmans gencal. Saml. i Uppsala Bibliotek.
Adel. ätten Rutgersius.
Vapen: En sköld styckad af en ginbalk, i öfre fältet en femuddig stjerna, i nedre tre uddar,
som nedhänga från ginbalken.
På skölden en öppen tornerhjelm, ofvanpå hvilken stå tre påfågelsfjädrar.
Vinandus Rutgersius, af gammal, förnämlig
ätt i Holland. Gift 2:o med Kornelia Musia till
Holy af en särdeles förnäm ätt i Holland, † 1613.
Son: t
2. Johannes Rutgersius (Rutgers), adlad
Rutgersius, f. 1589 288 i Dortrecht; hans förste lärare
var Gerhard Johan Vossius; student i Leijden 1605,
der han studerade för Bandius, Josef Scaliger och
Daniel Heinsius, som sedan blef hans svåger; begaf
sig 1611 till Paris, der han studerade för
hellenisten Fredr. Morel och tog för att göra sina
föräldrar till viljes juris licenciatexamen uti Orléans;
*) Salnecke i Gryta socken af Uppland.
hade under tiden författat noter till Horatius,
utgifne, då han begaf sig hem, af Robert Etienne
(Påris 1613, 8:o); under tiden hade hans mor,
hvilken han innerligt älskade, dött, och för att skingra
sin sorg genom arbete, blef han advokat i Haag;
af en händelse erböds honom tillfälle att lemna
denna sysselsättning, som började bli honom
förhatlig, derigenom nämligen att svenske legaten i
Holland, som Rutgersius sjelf kallar: ”Jacobus
Dijckins, eques, Salneccæ *) atque Soutevenæ
dominus”, hade af k. Gustaf Adolf fått befallning att
anmoda någon skicklig holländare gå i svensk tjenst, och
“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
