Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Würtz - von Würtzburg - Våla- eller Vikersgårds-slägten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332 VÅLA- ELLER VIKERSGÅRDS-SLÄGTEN.
einen halben weissen gekrönten Adler mit ausgestrechten beiden Flügeln, der zu lincken dreij Fahnen
von blauen, röther und weisser Farbe zur rechten, zur lincken Seiten dreij Dragonen-Fahnen von gleicher
Farbe zwischen solchen Dragoner- und fünf Knechten-Fahnen über ein blau Standart und einen
Pferde-Schweiff an einer Lantze (dessen sich die Tartaren in ihren Kriegen zum Heerzeichen gebrauchen) über
einander gelegt.
Paul Wirtz, vinhandlare i Husum i Syd-
Slesvig. Gift med Anna Plomps.
Son:
Klas Wirtz eller Würtz, oxhandlare i
Husum. Gift med Maria Bas. De hade utom Paul,
två söner i svensk tjenst: Benkt Wirtz,
öfverstlöjtuant, † i Stettin och derst. begrafven, samt Herman
Wirtz, k. Karl d. 10:s adjutant, † 1655, ogift i
Polen och äfven begrafven i Stettin.
Son:
Paul Würtz, friherre Würtz till Örneholm, f. i
Husum, kom i svensk tjenst under 30-åriga kriget,
vid hvars slut han var öfverste samt anstäld i
pfaltzgrefven Karl Gustafs tjenst och var med honom
på Oland 1651, då Messeniska sammansvärjningen
yppades, hvarom se Fryxells Berättelser; öfverste
för ett af konungen upprättadt lifgarde 1654;
skickades till Holstein för att uppgöra giftermålet
med Hedvig Eleonora s. å.; guvernör i Stade s. å.;
generalmajor och kommendant i Krakau med befäl
öfver fästningarna Landskron, Wiesnich och
Tenschin 1655; vid Krakaus försvar utmärkte han sig
synnerligen, men måste uppge fästningen 1657 mot
fritt aftåg för sina trupper med vapen, kanoner
och ammunition; friherre s. å. d. 1 April och fick
till friherrskap Örneholm, som bestod af Rautus
socken i Keksholms län, som förut innehafts af
Adler Salvius, och på hvilket Gripenhjelm fick
exspektans 1673; tågade med sin här till Stettin,
hvilket han manligen försvarade mot en öfverlägsen
fiendtlig styrka, och slogs det en medalj öfver
honom i anledning af denna belägrings upphäfvande
1659; var general och vice guvernör i Pommern
1662; fick på enträgen begäran mot Rådets vilja
afsked 1664; fältmarskalk i dansk tjenst 1665;
afsked 1667; holländsk fältmarskalk 1668 och fick
fortfarande uppbära räntan af Örneholms
friherrskap; fältmarskalk i kejserlig tjenst; generalguvernör
i Bremen och Verden 1674 18/11, hvilket dock ej
gick i verkställighet; † 1676 24/3 i Hamburg, ogift,
och utgick med honom sjelf denna friherrliga ätt.
Källor: R. Reg. f. 1657 p. 729; Stiernmans Saml. i
Upsala Bibliotek; Biografiskt Lexikon 21: 222; Fryxells
Berättelser och Handlingar; Hildebrands Svenska
Skådepenningar.
Adel. ätten von Würtzburg.
Vapen:
En fördelt sköld, i hvilkens öfra del en kyrasserer på en hvit häst uti ett rödt fält,
hafvandes en estandart uti handen, men uti nedra delen tolf stycken rutor uti gult och blått fördelte.
Ofvanpå hielmen en öppen tornerhielm, täcket och crantzen med gull, rödt och blått fördelte.
Ofvanpå
hielmen två estandarer, den ena röd och den andra blå, hafvandes mellan sig en crona.
Hans Georg Würtzburg, adlad von
Würtzburg, ingick som gemen i svensk tjenst i början
af tyska kriget; öfverste för ett tyskt regemente
1643; adlad 1646 den 1 September, då han tjent
kronan i några och tjugo års tid i ryska och tyska
krigen.
Källa: R. Reg. f. 1646 p. 1635.
Adel. Våla- eller Vikersgårds-slägten *).
Vapen: ”Try Ållon af en afhuggen Stock, och uthi etth grönth Fieldh”; på den öppna
tornerhjelmen trenne gyllene ekållon; löfverket af guld och grönt; skölden infattad med en röd kant; stocken
och grenarne gråbruna, ållonen af guld. Vapnet, som liknar det, som fördes af den adl. men
ointroducerade Väckjärfvislägten, är afritadt i Giörvells Nya Svenska Bibliotek del. 1.
Denna bergsmansätt anmälde sig hos Riddarhusdeputationen vid 1765 års Riksdag att erhålla säte
och stämma på Riddarhuset, men som ätten aldrig varit introducerad, så fingo medlemmarne svar genom
landshöfdingen grefve Mörner, att sådant dem icke beviljas kunde.
Tab. 1.
Torbjörn Pedersson på Våla. Han tyckes
vara samma person som Tord Pedersson i
Ekelunda — Ekelunda ligger högst en half mil från
O. Våla kyrka — som ofta förekommer i Riksreg.,
enligt hvilket denne redan år 1523 var fogde öfver
Roslagen och Värmdön, åren 1528—30 haft
Kungshusby gård och Bro socken i förläning, samt synes
flere gånger varit af konungen använd i åtskilliga
ärenden samt från 1537 3/1 till 1538 6/5 slottslofven
i Stockholm; ”för wälwilligheet och tro tienist”
adlad 1544 d. 26 Januari; slottsfogde och
befallningsmau på Nyslott och öfver dess län 1548.
Son:
Frans Torbjörnsson.
Se T ab. 2.
Tab. 2. ;
Frans Torbjörnsson (se Tab. 1) erhöll 1596
d. 25 Mars förnyadt sköldebref, hvarigenom ”han
samme friheet och Frälsse, oförhindret niuthe, bruke
*) Inom Nora Bergsförsamling af Örebro län, hvarest denna slägt hufvudsakligen funnits och ännu finnes i
talrika grenar, har hon stundom kallats Ekestubbe, hvilket namn ock lefver i folkmedvetandet. Det var egentligen
den medlem af slägten, hvilken är upptagen å tab. 3, som med detta namn afsågs. Säkert är, att han i ett par af
häradsrättens domböcker kallas Ekestubbe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
