Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STAMFRUN. 41
»Förlåt, om jag skrämt er i ben och merg, — —
min helaste varelse isar det–––-
sant är dock det rysliga. Jag hemtar färg,
och utgången säkert bevisar det.»
Porträttet ströks högrödt med snarflygtigt lack,
dess färg blef pionens, ej svagare.
Men fröknarna ropade tviflande: »Ack!
professorn är visst en bedragare.»
I jungfruburn bragte de bilden på stund —
det var just hvad målarn beräknade —
och sofvo ej hela den natten en blund
af lust att se kinderna bleknade.
Artisten tog med sig sitt pack och pick
och smög sig på vandringen vidare;
han visste, att fröknarnas morgonblick
just ej skulle bli bland de blidare.
Och solen gick upp på sitt vanliga sätt
så gullgul och klotrund och skinande,
men icke förmärktes på stamfruns porträtt
det ringaste tecken till tvinande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
