Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JULOTTAN. 55
Elden småningom falnade ut,
sofverskan nickande satt,
höll på att falla af stol’n och till slut
spratt upp. Ännu var det natt,
men mellan frosthvita träd — hon ryste —
ett glindrande sken från kyrkan lyste.
Att väcka den stränga frun gick snart;
bannor då blef det och gräl,
se’n bar det till kyrkan med brådskad fart,
men vred var fru Britas själ,
ty allt som närmare stegen förde,
dess mera tydligt man orgeln hörde.
De voro vid målet. Fönstrens sken
färgade snötäcket rödt,
dess yta var dock ifrån fotspår ren,
kring kyrkan var tyst och dödt. —
Då såg fru Brita på fästet klara
och sade: »Förunderligt, midnatt bara!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
