Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ö2 FAMILJEGRIFTEN.
På hög katafalk, under ättkorets hvalf
min stofthydda, stjernströdd och prydlig,
må orubbad qvarstå, om jorden än skalf,
ty, rubbas den, blifver min salighet half,
så visst som din pligtglömska tydlig.
Min son, tänk på kistan och omhulda den,
från oro mig unna försköning;
den gamle är trött och bör hvila sig. Men,
i fall du mig glömmer, jag vänder igen
från skuggornas fridfulla boning.»
Så tolkade gubben med flämtande röst
sin barnsliga, yttersta vilja;
han pressade arftagarns hand mot sitt bröst
och log, såsom kände han hugnad och tröst
att få ifrån jorden sig skilja.
Med sonen höll åldrige tjenaren vakt
vid bädden; och ängsligt de båda
på sjuklingens tynande lif gåfvo akt,
tills detta gaf vika och dödsengelns magt
i stelnade dragen sågs råda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
