- Project Runeberg -  F. W. Scholanders skrifter / [Första bandet] /
50

[MARC] [MARC] Author: Fredrik Wilhelm Scholander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

CASA POLIDORO.

med skarpslipad lie. Hvad under således, om han
alltid fick seger. Och måste han vika någon gång,
hvilket hände, mångdubblande välsignelserna, som ho-
pades till framtida lisa för Savettis själ i skärselden,
undslapp dock det redan antastade offret icke den
svarta baren, utan fick efter någon tid sträcka sig på
honom, till lystmätes njutande den sista hvilan. Det
började gå allt flinkare med inbergningen af fattig-
domens gagnlösa mennisko-ogräs, som kantade Riva-
gatan. Gubbar och gamla qvinnor, bleka utsugna
mödrar och lata, gräliga, till hvad som helst fala karlar;
halfvuxen ungdom och små barn — alla voro goda
nog för den omättlige lifsätaren, och han tycktes ämna
sluka dem alla. Men dertill voro de ej benägna, och
således släpades det ena eländiga lumpbyltet efter det
andra bort från den osunda trakten; trätorna, svor-
domarne och barnskriket tystnade allt mera; eländets
troféer, de krälande, tappiga täckeslemningarne och
de trasiga, vata skynkena eller klädesplaggen, luftades
ej mera såsom penselfrestände färgklickar på de för-
fallna husens mörka ytor; de på söndriga gångjern
slinkande gluggluckorna drogos igen, fönstren med
istoppade klutar eller pappersklistrade rutor, stundom
ock alldeles utan sådana, stängdes eller slogo fram
och åter för vinden, tills de slutade en orolig pröfvotid
nere i gatans smutspölar; växter sköto upp ur dessa
och frodades i skuggans fuktiga svalka — och så blef
Rivagatan öde samt af de få, som ej glömt hennes
tillvaro, afskydd såsom ett pesthål, hvilket hon må-
hända dock ej förtjenade mera än många andra, gan-
ska förnäma trakter af den eviga staden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:13:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scholander/1/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free