- Project Runeberg -  F. W. Scholanders skrifter / [Första bandet] /
79

[MARC] [MARC] Author: Fredrik Wilhelm Scholander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SUNE HÅRDSSONS ÄFVENTYR. 79
processionsljusen surra likt lyktgubbar i de besynner-
ligaste långdansar; och ur munnar, från hvilka man
var van att höra salfvelsefulla strofer flyta likt smör
och honung, ljöd nu icke blott ett och annat lättfärdigt
ord, utan de framlallade ej så sällan ganska betänkliga
dryckesvisor. Detta gjorde ju intet för en gång, men
•— det var ett framtidens förebud.
Djeknarne voro ingalunda glömda. Erkebiskopen
hade för dem låtit göra taffel i en af skolsalarne ; och,
anande, att det myckna sjungandet vid högtiden kunde
varda menligt såsom uttorkande struparne, hade han
varit frikostig på medel till dessas fuktande. Också
begagnades detta samvetsgrant under dagens lopp,
men hejdlöst sedan alla förrättningar väl voro slut;
°ch när morgonljuset tittade in genom skolhusets
dunkla hornrutor, sken det såsom öfver en valplats,
besådd med svartnade hjeltar. Men tyst var der ej,
ty långdragna, ömsom skorrande och pipande läten,
kunde väcka tanken på lystna odjur, som vädrat rof.
Utanför rummet låg, på en stenbänk i förstugan, den
betjenande pedellen, i sin granna kåpa med domkyrko-
vapnet broderadt på bröstet, och baretten till hufvud-
gärcl, nyfiket betraktad af några barn, hvilka fnissande
stoclo i den vidöppna porten. Sofvaren var en mycket
karsk, af Upsalas yngre slägte föga älskad herre, och
då han nu uppenbarade sig i ett tillstånd af fullkomlig
harmlöshet, var tillfället lockande att gifva honom en
hten helsning. Den modigaste af truppen tog sålunda
* portklappen, de öfriga fylde sina små grå labbar med
§rus, sona på gifvet tecken smattrade mot slumrarens
pussiga näsa och kinder; porten smäldes igen, barn-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:13:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scholander/1/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free