Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SUNE HÅRDSSONS ÄFVENTYR. 85
Nu reste sig den okände och sade fogligt: »Illa
gånge det öfvermodet. Låten varna eder genom det
som händt. Snart ringer middagsklockan, då aren I
fria; till dess behållen uttrycket af edra ovänliga
afsigter.»
Men sin beskyddares arm tog han, och förde honom
bort. »Lemna desse åt sina allvarsamma betraktelser,
Sune Hårdsson, och haf tack för hvad du gjort. Jag
skulle kunna följa dig, men bättre är, att vi träffas på
annan plats. Du reser nedåt Tyskland; besök mig då
i Nürnberg. Hvarje dag vid denna tid finner du mig
bredvid brunnen på stora torget. Detta kan vara nog
för dig. Tag emellertid och bär detta minne af en
vän, som kan blifva dig nyttig.» Dermed tog han en
svart ring, på hvilken silfverstjernor voro inlagda, af
sitt högra pekfinger och satte den på Sunes. »Denna
skall påminna om mig; farväl.»
Främlingen gick uppåt staden; ett nytt bud från
skepparen kom i det samma och påskyndade Sunes
steg; han rodde nedåt Fyrisån.
Anländ till Stockholm, offrade den vetgirige rese-
nären ej mer än behöflig tid för att finna lägenhet
till Rostock, och detta gick snart, ty samfärdseln med
Östersjöns södra kust var liflig, enär en stor del af
stadens förnämsta handelsmän voro af tysk börd och
togo sina förråd från fädernehemmet. Med de trånga,
krokiga gatorna, hvilkas höggafiade husrader visade
ömsom sten-, ömsom ruckliga trähus, och der höst-
regnen förvandlat den knöliga stenläggningen till halkiga
kärr, erbjöd Stockholm intet fängslande för främlingen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
