Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SUNE HÅRDSSONS ÄFVENTYR. 103
skulle kunna komma nedåt Sachsen, eller inat Bayern,
mot Nürnbergcrtrakten. I så fall är jag resfärdig mot
gvällen eller i morgon, om det gäller. Och innan dess
hoppas jag slippa att med slokande öron vandra af-
skedad ut genom ormgången.»
»Godt, jag skall göra hvad jag kan och tror det
ej skall bli svårt denna tid på året. Schuhmayr ger
mig besked, i fall han ej sjelf är resfärdig vid detta
laget. Om nu så vore, när träffar jag er, käre herre?»
»Ju förr dess hellre. Låt hammaren dundra, och
jag skall gerna komma med, så snart middagen är slut.»
»Bevars; så fort går det ej; i alla fall förstår jag
meningen. — Der är porten. Lycka till, farväl så
länge.»
Den hederlige Kunz gick åt sitt håll, och Sune
lät hammaren skrälla. Det var honom sa underligt,
han hade större lust att vända om än att gå in och
log kallt åt Kunz’ varning, då denna tycktes honom
helt och hållet obefogad och öfverflödig.
Man kom för att öppna, men stegen voro tunga,
och frågan »hvem der» kom från ett knarrigt instrument,
helt olika gårdagens klingande flickstämma. Också
var den öppnande samma gamla hushållerska, som
betjenat vid middagsbordet, och hennes helsning var
föga vänlig, då hon med en kantig åtbörd antydde
gästen att taga vägen upp till huset. Ormgangen
föreföll nu riktigt hemsk, och Sune stannade, fragande
sig, om det dock ej vore allra klokast att sända en
ursäkt och draga sig tillbaka. Då kraxade den gamla
bakom honom: »Se så, stig på; hon väntar er der uppe,
Angela; doktorn kommer väl ut strax; stig på.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
