Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SUNE HÅRDSSONS ÄFVENTYR. ÏOÇ
Och nu — tilläde han — är den egentliga bekant-
skapen gjord oss emellan. Den besegla vi der nere, i
det vi låta jordiskt godt värma blodet. Det hemliga
bandet oss emellan rör ingen annan, Angela ej undan-
tagen.»
Sune hade gerna hört något mera om den under-
lige mannen, hvars hugkomst gjorde ett så väldigt in-
tryck på den torre filosofen, men Lotharingius hade
gjort sig färdig att gå, och nyfikenheten fick alltså
qväfvas tills vidare. När de träffade Angela, blickade
hon hastigt och med oro på fadern, men seende hans
belåtna min flög hon i hans armar, och han kysste
henne lätt på pannan.
»Det var en lång emottagning, käre fader; om
jag vågat, skulle jag smugit upp för att höra, om ni
somnat båda från måltiden.»
»Jo, du skulle hafva understått dig att störa oss,
vi hade annat än drömmar att tänka på. Se så, är
allt i ordning? Du må tro, flicka, att den här unge
filosofen ej är att leka med — man blir både hungrig
och törstig af att byta ord och tankar med honom.»
Och dervid blinkade doktorn klipskt åt Sune. Den
gamle var mycket upprymd, han såg allt i dag vida
ljusare än i går och lät äfven de andra hafva ett ord
med i laget. Sune fick göra reda för ställningen i
Upsala och utsigterna för det nyvordna universitetet,
hvaråt doktorn log misstroget, menande, att ännu länge
behöfde nog svenskarne dricka vetande ur främmande
källor, så framt de satte något värde pa högre bild-
ning. Sune beskref folklynnet, men beklagade, att de
ständiga fejderna hindrade all utveckling, pa samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
