Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124 SUNE HÅRDSSONS ÄFVENTYR.
att sålunda vid tillfälle bringas till bestämmelseorten,
enär någon säker postgång ej var att påräkna.
För öfrigt var resan följd af ovanlig lycka. Visst
stötte man emellanåt samman med mötande lansknekt-
hopar, och ryttarne ordnade sig till försvar; men, oni
ock begärliga blickar mönstrade de höglastade vag-
narne, helsades dock deras skydd, den svarta örnen,
med ropen »lefve kejsaren» — och det brokiga vimlet
drog sig åt vägens sidor, låtande ryttare och fora
skrida förbi i fred. Likaså gick det vid flera olagliga
bommar, hvilkas rofgiriga bevakning sjelfmant öppnade,
under förklaring att »kejsarens örn flyger hvart han
vill». Ju längre man kom mot söder, dèss mildare
blef luften, och Sune tillbragte sina flesta nätter i den
väl ombonade vagncellen, för hvilken han förstod sig
hafva Kunz att tacka. Reskamraterna, som ofta sågo
rödkindade tärnor slösa de kärvänligaste blickar och
omsorger på den ståtlige ryttaren, utan att han tyck-
tes ens märka sådant, menade: »Knäfveln till karl;
annorlunda skulle våra svartrockar och munkar bete
sig i hans ställe.»
Långsamt gick det, men det gick dock, genom
Sachsen och Frankenwald ned till Baireuth, hvarest
Sune skulle skiljas från de öfriga för att taga af till
Nürnberg. Denna färd anordnade formannen för ho-
nom på samma sätt som hittills; han drack en afskeds-
helsning med sina förra ledsagare, på samma gång
som dessa gjorde honom bekant med det nya följet,
och under hjertliga tacksägelser och lyckönskningar
skildes de åt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
