Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SUNE HÅRDSSONS AFVENTYR.
’55
Sune gick till sin lärare och förklarade sig beredd
att träda i hans fotspår, så långt förmågan det med-
gåfve, samt sporde, hvad som nu vore att göra. Den
gamle svarade : »Du såg min bild hos Lotharingius, hvars
hus jag byggde för ett sekel sedan, då jag verkade 1
norra Tyskland och hade hem i Rostock. Den ena af
de magtsymboler, med hvilka bilden prålar, sitter på
ditt finger, och nu gäller det att förvärfva den andra:
hoken. Du får alltså börja såsom jag, genom att lära
läsa. Här äro medlen.» Dervid antydde han en hög
papper på bordet och tilläde: »Detta är ditt arbetsrum;
mitt ligger här ofvanpå. Vi böra ej störa hvarandra
och träffas tillräckligt för ledningen af dina studier, hvilka
blifva lätta nog till en början.»
Sune arbetade med samma främmande språk, som
mästaren lärt af den fångna qvinnan. Men i hans hem
såg nu helt annorlunda ut. Der spridde två unga flickor
ljus och glädje; den ena — Annchen — var aderton, den
andra — Lieschen — sexton år; den äldre blond, den
yngre mörkare, båda vackra. Lieschen hade något af
moderns afmätta väsen, men Annchen, ehuru äldst, var
lekfull och yr som ett barn, Det dagliga umgänget
gjorde hyresgästen snart nära bekant med flickorna, som
tyckte, att hans allvar icke var naturligt för en ung,
vacker man, och i synnerhet Annchen gäckades med
hans nästan faderliga förnumstighet, hvarför han ofta
hck höra stickord — mycket oskyldiga för resten. De
båda systrarna roade sig med musik, harpspel och sång,
men detta, som förut skulle hafva i hög grad intresserat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
