- Project Runeberg -  F. W. Scholanders skrifter / [Första bandet] /
171

[MARC] [MARC] Author: Fredrik Wilhelm Scholander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SUNE HÅRDSSONS ÄFVENTYR iyi
hufvud framåt, utspinnande sig till en klar ring efter
den cirkel han tecknat, och folket ordnade sig parvis,
anfördt af patriarken och profetissan. De små trum-
morna klirrade, och under sjungande af ett slags fåtonig
hymn skred församlingen framåt med rytmisk gång,
såsom i långsam dans. Efter ett hvarf kring salen,
stannade hvarje par ett ögonblick framför Theophrastus
och Sune, bugade djupt och skildes åt för att en och
en träda genom ringen. Då Vanhya, som började,
stod under den strålande glorian, spred sig från denna
ett guldmoln, hvilket likt en ogenomtränglig massa
småningom fylde rummet på ringens andra sida och
slutade såsom en vägg emot den ljusa cirkeln. Profetissan
sträckte armarne mot höjden, tog ett steg framåt och
försvann i molnet. På samma sätt upplöste sig den
ena gestalten efter den andra, sången blef allt svagare,
och sist bland alla framträdde Anja. Guldmolnet hade
vidgat sig, sä att det fylde rummet, med undantag af
den plats der de två männen stodo. Då hon stod i eld-
ringen, vände hon sig, böjande den smidiga, sköna krop-
pen och sträckte famnen mot Sune: »Så farväl, min sol,
mitt lif, allt är slut, då jag skiljes från din närhet». —
Och derefter försvann hon liksom de öfriga.
Theophrastus stirrade på Sune; »Antingen är du
den ende rätte, eller ock är ditt unga hjerta redan för-
torkadt. Fattar du då icke den sköna flickans qval?»
»Jo, mästare, jag förstår; men när solen gick ned,
sände jag mitt hjerta mot norden, och derför råder kyla
i mitt bröst.»
Detta sade han tankspridd, ty han ville se upp-
lösningen af det, som händt. Det täta molnet satte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:13:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scholander/1/0307.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free