- Project Runeberg -  F. W. Scholanders skrifter / [Första bandet] /
196

[MARC] [MARC] Author: Fredrik Wilhelm Scholander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

96 SUNE HÂRDSSONS ÄFVENTYR.
Han trädde in i templet. De väldiga fyrkantiga
pelarne af polerad granit voro fulla med skriftecken och
uppburo ett tak, mot hvars mörka grund en ring af sju
klara stjernor i hvarje afdeining mellan pelarne spred
ett mildt, nedåt strålande ljus. Sune började att läsa:
»Detta är nyckeln till vetande om hvadfjerran sker:
djurens språk.»
Han läste högt, och ord och meningar, dem andra
skulle hafva funnit obegripliga, voro för honom tydliga
och lättfattliga såsom modersmålets vanligaste talesätt.
De beskrefvo dufvornas språk, och han förstod nu, hvar-
för Theophrastus stod vid brunnen och samlade de älsk-
liga små omkring sig. Genom ett nyväckt sinne begrep
den läsande tecknen, som bemärkte dufspråkets olika
ljud och dessas betydelse, och denna växande kunskap,
som underbart vidgade sig i mån af läsningen, uppfylde
honom med osäglig glädje, så att han skådade inåt det
ändlösa templet och tänkte: »Efter tre dagar, då jag
läst och kan allt detta, är jag vis och vetande såsom
gud.» Dervid svälde hans bröst af stolthet, och han
vände sig till en annan pelare, då aflägsna rop afbröto
den heliga tystnaden. Förskräckt lyssnande, hörde han
tydligt sitt namn och igenkände Anjas röst, som kallade
honom från gårdens ingång, der hon låg på knä i dörren,
vridande händerna och sträckande dem mot himmelen.
Då vek det himmelska lugnet ur Sunes själ, och han
rusade bort för att hjelpa eller trösta den klagande.
När han kom fram, sjönk hon samman, omfattande hans
knän, och då han lyfte henne upp, sade hon knappast
hörbart: »Du lefver, hur kunde du komma ut ur berget
. . . ack herre . . . jag dör.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:13:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scholander/1/0332.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free