- Project Runeberg -  F. W. Scholanders skrifter / [Första bandet] /
229

[MARC] [MARC] Author: Fredrik Wilhelm Scholander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HSi
stekta drag och långt svart hår; klädd i en fårskinns-
jacka, korta röda benkläder, med nakna armar och
ben samt en spetsig brun hatt med påfågelsfjädrar,
bar han en skinnpåse och en stor torkad pumpa såsom
flaska samt i handen en lång staf, den han blixtsnabbt
svängde, då han på något afstånd från främlingen
stannade. Han frågade något, men Sune förstod ho-
nom ej, utan gjorde en bedjande åtbörd, tillika visande,
att han var hungrig. Då kom herden närmare, och
medelst tecken lät den skeppsbrutne förstå sin olycka.
Den andre utbröt då i ett ordsvall, hvaraf Sune fattade,
att han talade någon italiensk dialekt, hvarefter han
på det språket bad honom tala mycket långsamt. Italie-
naren syntes belåten, och de kunde så temligen med
tillhjelp af åtbörder meddela sig. Sålunda yppades
nu, att skeppsbrottet timat nära Squillace på Kalabri-
ens östra kust, och herden visade mellan träden spet-
sen af en tornspira, som tillhörde nämnda stad. Med
den nödstälde delade han sin magra kost, och nu först
fann Sune det svåra i sin ställning, ty han hade hittills
icke betänkt, att hafvet uppslukat allt hvad han egt.
Detta var en bitter sanning, och ehuru den vise ej
var fallen för kärlek till egodelar, insåg han dock, att
hemfärdens fortsättande skulle förenas med oberäkne-
liga svårigheter för en alldeles medellös man, som ej
en gång hade möjlighet att förskaffa sig den fredande
och underhjelpancle pilgrimsdrägten.
Emellertid måste vandringen fortsättas, och då nu
riktningen var gifven, påskyndade han sina fjät och
var efter några timmar framme vid staden. Beslut
hade han under vägen fattat efter mycken tvekan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:13:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scholander/1/0365.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free