Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SUNE HÅRDSSONS ÄFVENTYR. 231
Squillace för att söka någon hjelp. Den gamle hade
under tiden tagit ringen, hvilken han uppmärksamt
granskade genom ett synglas och vid skenet af en
påtänd lampa, som genom en glaspumpa samlade starkt
ljus på klenoden. Sedan Sune slutat, blef det tyst;
den gamle vände ringen på alla hall och var tydligen
djupt försjunken i grubbel. Han tog ett proberstål
och gned försigtigt ringens insida, hvarefter han med
lika mycken uppmärksamhet betraktade stalet, gned
igen och skärskådade pä nytt. Slutligen sade han:
»Ni vill sälja denna, hvad är er fordran?»
»Då ringen ådragit sig er välförtjenta uppmärk-
samhet, vill jag öppet bekänna, att jag ej tror försälj-
ningen vara möjlig; men vill ni behålla honom såsom
säkerhet, att jag framdeles betalar igen hvad ni nu vill
lemna mig, så tror jag detta kunna gå an.»
Gubben räckte fram stålet: »Se här, min vän,-be-
viset att ringen ej är af guld, fastän han tyckes sa
vara; men just derför intresserar han mig något litet,
och detta så mycket mera som jag — ehuru icke obe-
kant med metaller och deras olika egenskaper — ej
kan utgrunda, hvaraf han är smidd; liksom det är nå-
got besynnerligt med dessa sju stjernor, hvilka se ut
som silfver, men äro ett ämne af helt annan natur.
Hvarför skulle jag då icke få köpa det värdelösa tin-
get, om jag betalar det efter gedigen guldvigt och
något derutöfver för ovanlighetens skullt»
»Om jag säger detta, måste ni le. Nå väl, jag
har skäl till tron, att handeln, er ovetande, går till-
baka, det vill säga, att ringen försvinner ur edra göm-
mor.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
