Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238 SUNE HÅRDSSONS ÄFVENTYR.
Italienskan hade under vandringen genom landet blifvit
såsom modersmål för den unge lärde, men här vid
lärdomssätet, der främlingar från alla håll samman-
strömmade, var det gemensamma språket de gamla
romarnes, och i det var Sune stark. Han fann sig åter
i den lärda verlden, hvilken varit honom främmande
under ett och ett halft års tid, och detta medförde
nyhetens hela behag. Sinnet återtog innan kort sin
spänstighet, och denna stämning verkade såsom alltid
på det kroppsliga höljet, så att den reslige, sköne
svensken snart blef känd och värderad, ej blott så-
som sådan,, utan förnämligast genom sina kunskaper
och den djerfhet, med hvilken han uppstälde ovanliga,
klyftiga satser, dem han ock lugnt och alltid segrande
försvarade. Disputationerna fortgingo dagligen efter
anmälan, och då Sune begärligt kastade sig i ord- och
meningsstriderna, växte hans rykte så, att han inom
en månad pryddes med doktorshatt och diplom. Det
var hög tid, ty redan hade längtan mot norden åter-
tagit väldet öfver honom, och sedan han högtidligen
lofvat att till Upsala föra den kärliga helsningen från
universitetsförebilden Bologna, begaf han sig åter på
väg. Och då osäkerhet rådde öfverallt, fann han råd-
ligast att återtaga den besvärliga men trygga botgö-
rareskepnaden, som han ock behöll ända till inträdet
i Nürnberg.
Det var icke utan djup bäfvan Sune beträdde
stadsportens vindbrygga en vacker sommarmorgon.
Allt här var honom så väl bekant, men allt syntes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
