Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 LUISELLA.
Brun, skrynklig, ful, förstod hon dock med fromma
och milda ord bli Luisellas vän.
Med flickan lekte hon uti de tomma
portikerna och sjöng så vackert se’n
om paradis, der hvita liljor blomma,
om himlens drottning och om helgonen;
det ljöd likt vaggsång, då vid dagens ända
den gamla satt och snurrade sin slända.
Och barnet sänktes snart i sömnens dvala,
men blef emellanåt till hälften väckt
af grofva röster, hvilka tycktes tala
inunder kammarn, der hon låg förskräckt.
Hon såg gestalter ock, så långa, smala,
med hålig kind, af svärta öfvertäckt,
i månens skimmer smyga på estraden
förbi den breda korridorarkaden.
Naturligtvis fick Mona del af detta,
som gumman påstod endast vara drömdt.
Dock fortfor Luisella att berätta,
hvad gång på gång hon fann i natten gömdt;
och, för att riktigt få sin fruktan lätta,
kom hon att fråga fosterfadern ömt,
hvi han ej kunde vara qvar om qvällarne
och jaga bort de stygga, svarta sällarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
