Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 LUISELLA.
Till färden var hon genast redebogen,
och lustigt bar den öfver berg och fält,
der lilla ryttarinnan framflög, trogen
de märken, Pepe såsom ledning stält.
Vid ridten genom höga pinjeskogen
lät hon en visa ljuda, gladt och gällt,
och var rätt stolt att uti sadeln trona,
när hon kom hem och helsades af Mona.
Den gamla gjorde ifrigt mången fråga
om Pepes vigner och om resans mål,
och var det Luisella än en pläga,
så tänkte hon på dolkens skarpa stål
och kunde ej en gång för Mona våga
att träda ur sin tvungna tysthets rol.
Hon måste således, vid svarens gifvande,
berätta dikter, sannolikt beskrifvande.
Från denna tid man ständigt flickan sände
i trakten vida kring på egen hand,
än till en vän med bref, än till en frände
med packgods, som man bakom sadeln band.
Och så hon snart hvar väg, hvart ställe kände,
så väl, som odlarn känner sina land.
Med Pepe for hon äfven till ruinen,
der pysslande han gick bland gömda skrinen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
