Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 LUISELLA.
»Ack, herre, dröj!» — ljöd svaret — »ni gör illa
att vilja så mig lemna vind för våg.»
»Bah, det är icke farligt, toka lilla,
polisen tar ditt skydd med vänlig håg.» —
Nu kunde Ghigi icke mer bli stilla,
han gläntade på dörrn och skymten såg
utaf en karl, som flydde, och en flicka,
som tycktes häpen efter honom blicka
Hon var så ung, och späd hon var, men fager,
der blek hon stod, lik en antik staty.
Nu var ej Ghigi rädd för sol och dager,
och värmen tycktes mer ej honom bry.
»Gif akt, signora, bofven er bedrager;
ej till, men från polisen skall ni fly,
och jag vill bjuda er en säker gömma,
till dess man hunnit hela saken glömma.»
Och liksom fogeln gillras in i buren,
så följde flickan villigt krämarns lock.
Hon var just icke ängslig af naturen,
men att så lemnas var för mycket dock,
och kanske stängas inom fängselmuren,
måhända bo bland en förbrytarflock.
Nej; då var gästfritt anbud ju en lycka,
ett sätt att sig ifrån förderfvet rycka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
