Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8o LUISELLA.
Hvad skulle följa nu, hvad var att göra,
hvad kunde gifva luft åt glädjen? — Hvad? —
Att bringa jublet till den huldas öra
på sångens vingar i en serenad?
Att låta henne ömhetsbikten höra
i messan? •— vid en andaktspromenad?
Nej; intet dröjsmål. Klerken hemåt famlar
och till ett bref han sina tankar samlar:
»Signora Luisella Rapanuccil
Jag höll dig kär, jag brann med denna låga,
som, full af oskuld, ingenting begär.
Du var min fröjd, du var min högsta plåga, .
du var mitt allt, om fjerran eller när.
Hur kunde väl mitt blyga hjerta våga
att söka ditt och finna genklang der?
Du var för mig en engel, ej en qvinna,
och ren som bönen kunde lågan brinna.
Du höll mig kär, fast jag det icke visste
och# anspråkslös din rodnad ej förstod —
det varit hårdt att om ett väl gå miste,
som jag så gerna gäldar med mitt blod.
Du älskar ju den armaste, den siste,
du är ej skön blott, du är äfven god . . .
Du har mig kär —• vid tanken på de orden
är jag i paradiset, ej på jorden.» . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
