Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUISELLA.
I stället för det rörande, det qvicka
i nästan hvarje lustspel, hvarje dram,
som väckte skratt, så hjertat ville spricka,
och klämde tårar från hvar känslig dam,
är scenen blifven lik en oren bricka,
hvarpå man bjuder endast smutsigt kram,
dervid de skådande mest hållas vakna
af plumpa ord och qvinnoformer nakna.
Gå nu till balen. Der ses ej grisetter
och ej studenter mer i baskisk toque.
De förra äro svassande »loretter»,
de senare ha ändrat skapnad ock.
Ej »cancan» mera lif i benen sätter,
den dansen var för fri. O, sådant skrock;
den var en menlös blomma blott på tegen
bredvid de nya »Rigolbocheska» stegen.
Jag talte om grisetter. Ack förlåten,
I sköna tärnor, om jag säger fram
min djupa saknad, att den nya ståten
har dränkt dem alla i sitt stygga slam.
I, hjertans goda damer, med mig gråten
af saknad öfver mina snälla lam,
de voro ju så qvicka, så behändiga
och trots förtalet oftast rätt beständiga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
