Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120 LUISELLA.
Bort i en vrå en kraftig yngling gnider
och blankar ett patronköks breda rem.
Han sjelf har varit knekt i förra tider,
och fria Schweizerlandet är hans hem.
Buffleteriet skiner, hvad det lider,
tack vare skåln, hvari ett kritigt slem
ännu är ymnigt qvar. Vid bravoropen
från rummets midt går schweizarn fram i hopen.
Der står bland andra en i hela prakten
af nationalgardisters uniform;
han skall från ateliern beträda vakten.
Midt under, prof-förhörets bifallsstorm —
då den examinerade har takten
att göra mången ordlek för abnorm —
är utaf schweizarn något hviskadt vordet
åt nationalgardisten, som får ordet.
Han menar, att den nye bör få smaka
af nådens solsken, skapt för mörkrets son;
men dennes nästan jungfrufina haka
tycks bära några fula svarta strån,
dem ställets värdighet befaller raka.
Ty bör strax tvålen hemtas fram ur vrån,
och efter han — gardisten — är barberare,
gör han sig genast till affärns klarerare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
