Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122 LUISELLA.
Nu var det färdigt. Man klef ut på taket,
ty ateliern var byggd uti en vind,
och snart var detta ifrån snö så naket
som vid den tid, då löf slå ut på lind.
Men midt emot ljöd oupphörligt braket
af rutor, hvilka snön, gjord hård och, trind,
fått knäcka; och den nätta leken varade,
tills inga fönster mera voro sparade.
Se’n blef polisen blandad i affären,
och då var skämtet slutadt, det förstås.
Den nyss så glada snöbollskastarliären
fick undergå förhör uti sitt bås.
Det var ej värdt att sätta sig på tvären,
man måste gälda nöjet dyrt, gudnås,
och ateliern fick fönsterna behängda
med lås, tills året om de hållits stängda.
Så gick det förr, och visst var man besvärad
att bo för nära till en atelier;
ja, mången husvärd måste stå förfärad,
ty stundom flydde hyresgästerne.
Och den, som hyste ateliern, blef ärad
af grannarne, så litet slikt kan ske,
när frågan icke gäller förorätta
på sätt, som endast tvekamps blod kan tvätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
