Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136 LUISELLA.
De skildes, båda för att lika lifligt
sig närma skilda önskningarnas mål.
Jean öfvade sin vilja obeskrifligt
och fick i kraft och tanke detta stål,
som, ej för tunga griller eftergifligt,
drar verket fram och inga hinder tål.
Ju mer det led, dess förr ju skulle randas
den dag, då nära henne han fick andas.
Och italienska språket, som han brast i —
det är, I flickor, mjukare än vårt —,
han läste deraf allt, hvad han fick fast i,
och dag för dag förstod han mindre svårt
Boccaccio, Tasso, Ariosto, Casti —
den skalken, som blef straffad allt för hårdt —
och Jean var flitig, ty det skulle gälla
att fatta och förstås af Luisella.
Naturligtvis var denna underrättad
af målarn, hvarest nu Agneta fans,
och oron skulle blifva något lättad,
när endast detta första steget hans,
att få af vännen nyhetshungern mättad
och veta, om med noggrannhet och sans
hon forskat efter, hvad af Müller blifvit,
och hvi hon icke enligt löfte skrifvit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
