Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKARSELD.
49
Det är väl sant, att här gick annorlunda
än hemma till, men dansen var ej svår
mot dessa böjningar så mjuka, runda,
hvarvid hon vants ifrån behagens vår.
Och såg man henne, måste man begrunda,
om ej hon lärt af sjelfva Terpsichor,
ty hon förstod med konstnärskap förställa
de franska stegen till en tarantella.
Det led till midnatt. Då begynte dansen
att blifva småningom allt mera vild.
Den vreds ej mer likt blommorna i kransen
uti en kedja, lekande och mild,
men bief en hvirfvel att förlora sansen.
Af hejdlös lidelse blef den en bild,
en fest för Bacchus, drufvans yre fader,
der fauner ^ågos tumla bland mänader.
Nu förde Jean sin danserska tillbaka.
Hon satt så trött, så blossande och varm
och tyckte nattens svalka ljufligt smaka,
då kalla vinden smekte kind och barm.
Hvad målarn fann sig lycklig att få vaka,
när Luisella sof emot hans arm
i vagnen. Se’n de skildes. Hon gaf lagen,
med löfte dock att komma andra dagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
