Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164 LUISELLA.
Prelatens anlete, i början mulet,
blef vänligt under tvungna biktens fart,
ty, hvad i den blott skymtade förstulet,
ådagalade oskuld uppenbart.
Jean pinades, Ixion lik på hjulet,
och brann af längtan att få skynda snart
till hemmet för att se den fara motad,
hvaraf han trodde Luisella hotad.
Ty kardinalen hade täckts begära
att nästa dag få Luisella se,
och Jean ju gifvit löftet vid sin ära;
det var alltså en sak, som måste ske.
Hvad hinder kunde man väl förebära? —
Så tänkte han. — Då sågs prelaten le,
i det han stolen mot sitt skrifbord vände
med vink, att företrädet nått sin ände.
Men åter sprang han upp och sträckte handen
åt ynglingen: »Gif akt, min unge vän;
jag ser ni rifvit er adress från randen
af kortet. Tror ni jag ej känner den?
Så barnsligt! •— Göm er, dölj er under sanden
på hafvets botten. Jag er tar igen,
i fall jag vill. Och mins, att de affärerna,
hvari ni råkat, straffas med ealererna.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
