Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUISELLA.
Jean sörjde. Men han erhöll en belöning,
hvartill den döda vännen nog var skuld,
då taflan, den hon tjenat till försköning,
blef vägd med ärans högsta vigt i guld,
och lagern skars till mästarens bekröning.
Men, fastän lyckan städs var honom huld,
sågs målarn ofta saknadstårar fälla
vid minnet af sin sköna Luisella.
Carl Müller gifte sig och gick i nedan
med rykte och talang. Agneta blef
långt mera dålig, än hvad hon var redan,
och snart hon ner i brottens afgrund klef.
Men Rapanucci, han gick hemåt sedan
han märkte, att polisen honom dref;
och hvad till sist beträffar kardinalen,
så slog han sig till ro i Arno-dalen.
Nu tror jag, flickor, att I ären mätta
på dessa rim och önsken deras slut.
Jag har ej heller mera att berätta;
min saga har likt brasan falnat ut.
Så skynden då till ro. Må drömmar lätta
kring bädden sväfva och med löjets spjut
förjaga minnet af hvad mörkt är blifvet
i dessa skildringar ur konstnärslifvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
