Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176 VAPENSMEDEN.
Det rådde lustigt väsen utan like
bland folk, som samlats dit från alla håll;
den arme slog sig ned bredvid den rike,
och skinnrock strök mot sidenmantels fåll.
Der glömde campagnolen teg och dike,
der lade tiggarn bort sin krymplingsroll,
och der satt grälige trasteverinen
improviserande vid mandolinen.
Det var en riktigt gyllne qväll för värden,
som gerna sett, att den ej tagit slut,
ty sjelfva påfvens vakt med långa svärden
gick i det mörka nästet in och ut.
Och lik en fåraskock från kyrkans gärden,
betalte några munkar dryg tribut
åt törsten, der i vrån de hördes sorla
och läto vinet utför strupen porla.
Knappt skulle värden nu mot Petri-tronen
sin Vacca d oro velat byta bort,
så ond var tiden; ty reformationen
begynte jäsa öfver sedan kort,
och »Frihet», den der fruktade demonen,
satt som en alkemist vid sin retort,
beredd att låta svämma fram ur denna
ett smid med sdödkraft att tiaren bränna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
