Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATELIERN.
197
Ni strök långs corson, midt på ljusa dagen,
i sanning utan allt koketteri.
Er narrdrägt var helt visst från Ghetton tagen:
en sammetsrock med utnött broderi.
Ej under dä, om af förvåning slagen,
jag såg Annunziata lifvad bli,
när ni till henne kastade buketten,
som dolde, hvad jag märkte dock, biljetten.
Med purprad kind åt er hon kransen räckte,
och äfven jag smög genom vimlet fram
att hylla perlan i de skönas slägte.
Min lön den blef dock endast skratt och dam,
men det min åtrå ingalunda stäckte.
Att genast vika, ansåg jag för skam
och tänkte: söken edra vägar dölja,
här fins dock den, som mägtar fjäten följa.
Vet, sor Giovanni, flickans slägt jag känner:
högst simpelt folk, men det gör ingenting —
för kärleks skull kan man ha pack till vänner.
Med edra serenader och ert spring,
hvad vann ni? Blott, att elden smärtsamt bränner.
Ni och er vän van Diem må löpa kring
och natt och dag Annunziata leta,
nu är hon borta; hvar, får ni ej veta,» —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
