Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A TELIERN. 201
Du är dock bäst med alla dina brister,
du är dock störst med dina minnens blad,
om än sin herskarglans tiaren mister,
en slocknad stjerna lik i kronors rad.
Af helgon skyddad, tillbedd af turister,
dig vare frid, du verldshistoriens stad,
der andligheten band på anden tvingar,
men konsten sväfvar fritt på breda vingar.
Bland dina barn, när dagens bragder sluta,
är natten dock på värf och drömmar rik.
Då smyger Amor kring att pilar skjuta
och fånga hjertan genom mild musik.
Då klinga mandolin, guitarr och luta,
och älskarn, klagande, sig alltid lik,
vill dö af smärta nedanför balkongen . . .
så ock Giovanni nu begynte sången:
»Hvi döljer du din ’fägring, blomma blyga,
hvi har du misskänt så mitt hjertas drift,,
var jag en orm, som ville till dig smyga,
min ömma trängtan, var den dig ett gift?
Hvad finnes då, som kan dig öfvertyga?
Din flykt, din misstro reda ju min grift —
och dina löften, tog du dem tillbaka
från dåren, som i dig re’n såg sin maka?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
