Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206 A TELIERN.
I en af dessa slog sig målarn neder,
det var den högst belägna just han tog.
Visst gaf den skapligt skydd mot vind och väder,
men dermed var ock hela lyxen nog.
En vägg var täckt med några gamla bräder,
en väfbit satt för fönstret. Grymt det drog,
och hyresgästen måste sig besluta
att genast låta sätta in en ruta.
Det var en målad bit det gamla stycket,
på hvilket regnet piskat, solen bränt.
Af färgen återstod väl icke mycket,
men konstnärn, se’n han kors och tvärs det vändt,
begynte se ett hufvud, fint i tycket,
just så, som Leonard da Vinci känt,
och dessa drag, de mjuka, delikata,
ur dem log bilden af Annunziata.
Nu började Giovanni skrapa, skura
och lappa målningen på alla sätt.
Än gälde det att tjockt med färgen mura
och än att sätta i en »touche» helt lätt.
Här kom en »ton» och der en »velatura»,
och slutligt blef af trasan ett porträtt,
som Leonardo sjelf bort skrifva under,
i fall han velat locka till sig kunder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
