Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A TELIERN. 247
Se’n hjelper ej, att ögat sköljs af tårar,
att ånger oupphörligt sinnet tär.
Förtryckets harm den gula kinden fårar,
och offret känslolöst sin boja bär.
Då först är nunnan färdig. »Verldens dårar
med menskligt usla syften och begär»,
dem ömkar hon bakom sitt fängselgaller,
der split och lättja bo och bön och sqvaller.
Annunziata kom bland nunneflocken,
lik dufvan till en skog af ugglor full.
Än hade saxen skonat mörka locken,
och rosor prydde kindens fina hull.
Det slog så friskt inunder grofva rocken
novisens hjerta, godt och rent som gull,
och oskuldsglädtigt ljus från blicken trängde
mot uggleögonen, som onda blängde.
I klostret skulle hon blott föga dröja,
så hade man till tröst der hemma sagt,
i fall hon icke tycktes längtan röja
att vigas dit igenom helig akt.
Men att gå utan hår och bära slöja,
den lusten fick med flickan ingen magt,
fast många voro sockersöta talen
så väl af klostrets mor som kardinalen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
