Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2z6 ATELIERN.
Allt mera klart sin ljusning månen bredde,
allt mörkare blef skuggan öfverallt,
då ur dess dunkel sig vid källan tedde
en långsamt vandrande och smärt gestalt.
Hon satte sig midt för den icke sedde,
som drog sig inåt, mönstrande helt kallt
den nattbelysta taflans. färg och hållning,
som hade något af en mild förtrollning.
En egen känsla var det ock att kunna,
i höjden dold, få hemligt gifva akt
och se — hvad slumpen ej plär mången unna —
en klostergårds af murar stängda prakt,
der, höljd i magiskt sken, en ensam nunna
följt kallelsen af någon hemlig magt
och smugit ut att lemna fria tömmar
åt bittra minnen eller ljufva drömmar.
Hon satt vid brädden af fontänen, stilla,
och lät från marmorskålens ljusa rand
det klara vattnets fina strålar spilla
ett regn af lätta perlor på sin hand.
Nu såg hon uppåt; var det skimrets villa,
som med en annans dessa drag förband? —
Se’n lät hon likt en suck de orden flyga:
»Hvi döljer du din fägring, blomma blyga» . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
