Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228 A TEL/ERN.
Hon dröjde, lik en stod af silfver gjuten,
förstummad, ängslig, älskande och brydd,
tätt vid fontänen, der hon tycktes sluten
inom madonnans mägtiga beskydd.
Men med den korta, ilande minuten
var ock Annunziatas fruktan flydd,
och snart höll helgonbilden öfver tvenne
den hand, som nyss var värnet blott för henne.
De stodo i hvarandras armar tryckte,
och öga in i öga såg så blidt.
Här fans ej slägt och ej beställsamt rykte,
ej lyssnare; de kunde tala fritt,
bekänna allt hvad hjertat innelyckte
och yppa, huru det i längtan stridt;
det gafs dem ro att på en framtid tänka
och låta den i kärligt solsken blänka.
Så rena stodo de i stilla natten.
tills månen bakom murens tinnar skred.
Se’n ljöd blott sorlet af fontänens vatten,
och obemärkt sitt doft violen spred.
Ty borta var Giovanni, borta skatten,
de hade åtskilts i madonnans fred,
fast bilden, taget strängt, bort uppror göra
i klostret för de planer den fått höra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
