Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236 A TELIERN.
Värdinnan, döf och närsynt, satt som dånad
af fröjd, att fursten kom till hennes gård.
Van Diem blef deremot ej gladt förvånad,
när tvenne män i frack med brokig bård,
med min så hög som från Olympen lånad,
och ropande: »Gif plats!» med stämma hård,
hans dörr på gafvel emot väggen smälde,
och sig på hvar sin sida styfva stälde.
Af moln så diger som det dystra fjellet
steg eminensen in, i början stum,
och mätte uppifrån till fotabjellet
den lille målarn, som stod ödmjukt krum:
»Tag tyget bort, som hänger här på stället,
det fins ett fönster till i detta rum» —
bjöd kardinaln — »man mig med -list ej tvålar . . .
Der ha vi det.» — Van Diem stod som på nålar.
Ty väldigt röt en storm kring stackarns hjessa
om »hur han var en djupt förtappad bof,
mot hvilken lagen skulle bilan hvässa,
då han begått ett gräsligt klosterrof».
Man sökte ytterst ifrigt syndarn pressa
till bikt af bragden, oförskämd och grof,
dock kände domarn allra mest behofvet
att veta hvarest röfvarn dolde rofvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
