Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238 ATEL!ERN.
De hunno dit. Der glödde icke drufvan,
der gaf ej solen lif tili öfverflöd,
men modet grodde gladt kring friska tufvan,
och sommarnattens drägt var rosenröd.
Ljuft vespermessan sjöngs af trasten, dufvan;
rent korset stod med frihets starka stöd;
det landet var en ringa del af jorden,
det var ett härligt hem: den höga norden.
Annunziata såg, hur blomstren dogo,
hur träden kläddes af i stormig höst
och långa band af sångarskaror drogo
åt södern, lydande naturens röst.
Men kärleksvarma hennes pulsar slogo,
och vintern qvalde ej Giovannis bröst,
då ständig sommarsol han lyckats finna
hos glad och skön och trofast romarinna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
