Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
KLOSTRET.
Se, se, hvilken luft, hvilket haf af turkos,
der svallvågor slå efter ystra delfiner
och bryta den gyllne kolonnen, som skiner
på ytan från qvällsolens strålande ros.
Men der, ofvan synkretsen stiger en rand
af azur och purpur i skimrande toner.
En hägring visst är det? — O nej, det är land,
ett sagoland, skapadt i drömmarnes zoner.
Der vilja vi stanna, vi flyga ej mer,
i Eden det härliga slå vi oss ner.
Ja, underbart! Paradis bjuder för visst
den kust, som med vördnad nu foten beträder,
men paradisoskulden, den ha vi mist,
ty, sorgligt nog, bära vi kläder.
Likgodt: hvart än blickarne tjusade nå,
de skönaste vittnen om skapelsen stå.
Nog voro de temligen dumma ändå
de två vära uräldsta fäder!
Här fins ju ej engeln med flammande svärd,
som hindrar oss menniskobarn från att landa,
tvärt om gå oss vänliga herrar till handa
med anbud att leda vår irrande färd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
