Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248 KLOSTRET.
ett hyllskåp der vänder sig rundt, på sin sprint,
när inåt det svänges, ses utåt blott ryggen,
så tät som en vägg; men vill Amor, den styggen,
nog spelar han der mången illistig fint.
Bak gallren dock vissnar mång ljuf hyacint,
som ämnats af skaparen att såsom maka
ge länkar på länkar åt samhällets ring
i stället att uträtta —- platt ingenting.
Naturen fast instängd ej drifves tillbaka,
hon pockar med strider och qval på sin rätt;
och tvånget att längta men städse försaka
vill menniskan bryta, likgodt på hvad sätt.
Sjelf dold ser ju nunnan så tydligt och lätt
helt nära, det fria, det manliga könet,
och sålunda nödgas hon uthärda rönet,
att hjertat är känsligt för annat än bön —
ett fredsfarligt rön! —
I bröstet det stundom så oroligt dunkar,
när biktfadern nalkas, fast skraptorr som trä
han tillhör ett samfund af skalliga munkar
och snarkar i biktstolen, lugn som ett fä.
Men är han en man än med svällande kraft,
då kan det för biktbarnen blifva rätt vådligt,
ty. trösten, som alls icke låtit gudsnådligt,
har stundom rätt brydsamma verkningar haft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
