Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 ORNAMENTIKENS FORMLARA.
Fig. 83.
Fig. 84.
på stora mått, i hvilka de grekiska lagarne ej kunde
tillämpas, då det gälde byggnadskonst af monumental
art, hvaremot den grekiska känslan alltid vidhöll sin
insats, så att hon, såsom den egentliga roten, förblef
igenkännelig.
Etruskerna, som i likhet med de gammalasiatiska
folken älskade fyllig form, hade från dessa fått och
bibehållit en enkel
kolonnordning, den
s. k. toskanska, hvil-
ken fortlefde och
utbildades hos romarne, dels under sin egen
gestalt, dels ock använd till omdaning af
den doriska ordningen. Redan i dessa enkla
exempel (fig. 83) synes skilnaden i skaplynnet.
Den af grekerna utbildade fina böjnings-
formen (fig. 84), hvilken på runda föremål
fick för deras känsla tillfyllestgörande
kraft genom begränsningsliniernas krök-
ning i perspektiv (fig. 85), syntes romarne för
mager, hvarför de ock återgingo till den ur-
sprungliga österländska och pelasgiska fyllig-
heten (fig. 86), då utåtböjd listform skulle an-
vändas, hvarigenom verkan blef tyngre
och den bärande kraften råare (fig. 87).
Denna detaljernas tyngd hos etrusker och
romare hade en optisk grund och behöf-
des, emedan de ej genom många gånger upprepade
försök och formfilosoferande kritik hade kommit till
klarhet angående den för ögat behagligaste närheten
emellan kolonnerna, hvilket afstånd grekerna funnit
Fig. 85.
Fig. 86.
Fig. 87.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
