Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL JOHN GEORG ARSENIUS.
83
Dock, hvad betyder i det stora hela
det sätt, hvarpå man söker målet nå,
då detta är att några blommor stjäla
bland dem, som rikt kring sångens ängar stå?
Och när man ej med dem vill köpman spela
men fröjdar sig åt deras doft ändå,
hvi skulle man då icke leka sångare
båd’ såsom fotknekt och på yster gångare?
Ja, leka blott. Hvar en sig eljest böje
för tidens gud, för prosans gyllne kalf,
och ingen svärme mera eller dröje
på allvar under diktens stjernehvalf.
Han eljest blir ett mål för hån och löje,
hans mandom anses såsom endast half..........
»Poet!» Det är den sista ibland kaster,
och »skrifva vers» — det tillhör »dolda laster».
Derför: tyst, tyst att ingen måtte ana,
hur du med synd mig lockat har till brott;
du svurit evig trohet åt din fana,
och jag bör gå lik tomten i »mitt slott».
Ve den, som vågar rubba gammal vana
att hafva tråkigt — mängdens hårda lott —,
ve den, som öfvar sådant slemt beteende,
att själen hålles frisk och munnen leende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
