Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92 BREF.
Liksom tragöden, trött af själens spänning,
med tunga steg beger sig bort från scenen,
så börjar ock »det sköna» få en känning
af orkeslöshet i de magra benen;
sjelf har det bördat på sig första stenen
och dykt för djerft uti passioners bränning —.
Dess barn och vänner stå liksom förslappade
och bultas snart af händer, som förr klappade.
Se dig omkring! Hvar märker du väl gnistor
ifrån en härd, der helga elden fladdrar?
Uppå dess altar falna lottningslistor,
som offrats af barmhertighetens faddrar.
Och fast man högt om mästerstycken pladdrar,
så medgifs tyst, att snygga morakistor
med nejlikor på locken äro skönare
än hvad som lottas bort till kost åt drönare.
Säg, har det båtat konst i högre mening,
att hvar en såsom mecenat vill svassa
för tio banko till en konstförening —
(en skärf till ett slags hygglig fattigkassa?) —.
Dermed har blott ju kallats fram en massa
af stackare, som uti blind förfäning
gå svältande och slå den gamla drillen
om »fosterlandets otack emot snillen!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
