Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL JOHN GEORG ARSEN/US.
95
Broder Ryttmästarel
Handtlangarn lik, som ifrån tegelhögen,
der han har slumrat, väckes af en spark;
lik gråstensläggarn, då han tunga drögen
i hast får upp på jemn och golffast mark;
lik murarn, som, af dille oförmögen
till allt, på en gång botas och blir stark;
ja blocket lik, som håller på att ramla
men i sitt fall blir motadt af en kramla;
så, käre vän, så gjorde skämtets stråle,
den du mig sände, godt i dammig själ.
Hell dig, du ansar då och då din fåle,
då min — om jag den hade — svalt ihjäl.
En arkitekt är ridhäst åt hin håle,
och den herrn tål ej sång och strängaspel,
hos honom är man fast som kil i kubben,
och han kan sporra folk, den hedersgubben.
Han gör det rycktals. Stundom lättas sinnet
från tungans tegel och från orons kalk,
och då flyr allt bekymmer bort ur minnet
och tager med sig bråk och byggnadsbalk ;
man går så lätt som uti blotta linnet
och 1er åt allt; men fan han är en skalk,
och bäst man svärmar likt en sångkär mygga,
så hviskar han: Kom, lymmel, du skall bygga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
