Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL JOHN GEORG ARSENIUS.
IO3
då ljöde zitterklang, när natten stundar;
då följde blomsterdoft med morgonfläkten
ifrån romantiskt dunkla myrtenlundar;
d’å smögo nymfer i den lätta drägten,
som kring behagen sig förföriskt rundar,
helt sött förbi den lystne arkitekten;
då såge han de trögaste naturer
förbytta uti idel »klangfigurer».
Men nu — hvad hörs? — Det lär blott torntut vara.
Gå ut; — hvad möter du? Jo, dunkla skuggor
af rätt och fred, hoc est: konstaplar bara,
så framt det ej är äckel värda–––- —.
»Sjung känsligt!» Från hvart enda hörn dig svara
strax positiver, grymtande likt suggor. —
Och känn, hvad doft! Det kommer ifrån »volmarne»,
som ligga samlade på Fjäderholmarne.
Nå, stäng dig inne då, likt munk i cellen,
lutknäppare, med dina »nerver» ömma;
kryp in, längst in, likt loppan luti fällen,
då hon för fingrar leker kurra gömma;
låt »tanken» »svärma» fri, såsom gesällen
när han om måndagen får mödan glömma,
låt smör och hanog gå från dina läppar
och lyssna sjelf förtjust på dina »knäppar»!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
