Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL JOHN GEORG ARSENIUS. I09
Det är dumt, mycket dumt, men — det är så ro-
ligt. — — — Nej, nu kan det vara nog med den
historien; den tager dock aldrig slut. Må man hålla
mig för en narr, då jag i allsköns beskedlighet sitter
och knåpar med mina små privatförnöjelser, det är
vida bättre än att deltaga i det själsförödande säll-
skapslif, som vankas här, och till hvilket man ej eger
kompetens, då bland andra luckor i »bildningen» äfven
förefinnes oförmåga att spela »prüfe».
Stockholm d. 2 och 5 jan. 1862.
Vännen
SCHOLANDER.
Broder Arsenins’.
Då jag väl såg, att ditt sista bref var skrifvet under
inflytelse af det obehag du i byggnadsfrågan rönt, be-
svarade jag det genast och i korthet för att meddela
din vänskapliga uppbrusning det lugn, hvarmed jag
emottog den visst icke angenäma, men lika litet alldeles
oväntade, nyheten. Den var nämligen icke oväntad
derföre, att det i allmänhet är farligt att åt i bygg-
nadsväg okunniga personer meddela sådana utkast,
som blott kunna tjena till redande af hufvudsamman-
sättningen å ett projekt och göra ett öfverslag af dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
