Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122 BREF.
Är det väl tacken för den tid jag gaf er,
då gladt vi tumlade i harmlös villa? —
Så löntes då att jag er lånat öra
rätt ofta, när jag bort helt annat göra.
Dock nej, o nej, I elfvor små, som luren
allt jemt och leken med mig kurragömma,
I glömmen ej den gamle, der i buren
han låtsar vara »katt, som satt och somma .» -
I fall jag skulle er, små troll, fördömma
då vore jag en klots af blodträ skuren. —
Nej, kommen hit — i sadeln — jag i midten
se så — Proh! Hopp, Pegas! Vi börja ridten.
Ah! — Fritt man andas här, högt öfver taken
då aftonvinden kyler kind och tinning —
nej, öket sprattlar, sällan såg jag maken
till färd; det gäller tygla med besinning. —
Der nere glindrar staden, ännu vaken
vid ruckel, galenskap och Mammons vinning,
men ofvan, se hvad ljusprakt etern lånar
från solar, stjernor, myriader månar.
Hvad är som bort i dalens krökning frustar
och redan blifvit efter oss i fjerran?
Den hvita röken och de tunga pustar
förråda ju den tröga jernvägskärran,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
