Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL JOHN GEORG ARSENIUS.
Ha, hvad var det? Hvad rotvälsk rapakalja,
ottaver, jag förnimmer i ert tal.
Har jag er kallat upp ur bläckets balja,
att I mig skolen fräta såsom mal? —
Hit med en galge och en milslång talja,
att I mån dingla högt på vindars bal. —
Jag bjöd er blidka gjorda oförrätter, —
och I förvärren saken med — — —.
Der ser du, John, hur hjertats bästa mening
kan vändas bakfram genom ovis tolk
och huru poesi är skral förening
emellan hyggligt, ärligt, gammalt folk.
Den bidrar intet alls till luftens rening;
tvärt om, den jagar upp en sky af smolk,
så tankekammarns dörr går trögt i falsarne
och orden fastna såsom ben i halsarne.
Ty ber jag nu att kasta få ad acta
de vördade ottavers hela trupp
och vill — i hopp om bifall — tacksamt slagta
åt sånggudinnorna en välgödd tupp.
Jag har ändå ett tungrodt skepp att frakta,
och rimmens hela härfva vindas upp,
förr’n detta verslags penna jag får fälla
och hinner att begrafva »Luisella».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
