Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL JOHN GEORG ARSENIUS. 31
Vän John’.
Vi tacka (Carin och jag) för underrättelserna om
M—s. Du kan ju vara snäll och vid tillfälle framföra
våra ödmjuka och vänliga helsningar. Jag är icke der
vid lag anskrifven såsom särdeles hygglig och till-
gänglig; men, du min Gud och Skapare! När man
först på äldre dagar kommer i tillfälle att få arbeta
enligt sitt hjertas drift, då blir man icke något säll-
skapsdjur, när driften ligger åt sådana håll som fordra
ensamhet, och då man i skötet af den egna förgängliga
familjen, och de grå håren och den kalnande hjessan
oaktadt, idkar concubinage med en liten seralj af guda-
borna förförerskor, blir man skygg för salongsbelysning
och umgänge med Evas älskvärda döttrar. Det är ett
tvång, från hvilket den åldrande har obestridlig rätt
att frigöra sig, utan att derför behöfva utpekas såsom
»original» eller stygg — fråga Anna, hon bör förstå
mig, fastän hon blott är en liten frökenyngling. — No-
vellerna har jag ej skickat dig, det är sant; orsaken är
att jag ej kommit mig för och att jag ej vill sända
dem med posten. De ligga i mörk cell — kanske de
liksom andra fångar utgå derifrån förbättrade, det
behöfs. Om jag kommer mig till att skrifva ned ännu
ett par, så blifva de väl utgifna, ehuru det är vida
otacksammare i stycke än att ramla åstad med en enda
lång historia såsom salig menniskan Luisella. Nu är
jag dock afklippt i författarskapet, dels genom ögonen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
