Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL JOHN GEORG ARSEN/OS. I4I
Och hennes ord de blifva dig till skärmar
mot hvad man kallar lifvets kulna höst.
Hon säger: tidens sår kan jag kurera,
godt året blir, blott skrif och måla mera. —
Det är väl sant, jag följer ej den ljufva,
när hon sig rullar så uti din filt,
men här från stolen, der jag får mig skrufva
och se hur bläcket droppvis blir förspildt,
tar jag ock tag i prålig segerhufva,
hvarmed den hulda pryder dig så mildt,
och trycker den ned öfver hvita håret,
en lagerplanta lik på nya året.
Ja, måla, o hussar — till dess att färgen
blir lika rar i Svealand som gull,
och skrif, tills du ur språket dragit märgen,
tills bläckinförsel undfår premietull.
Till dukar använd ängarne och bergen,
tag hela verlden till ditt skrifschatull
och låt af hvarje stjerna släckas spåret
i rimmens ocean, på nya året.
Då ger du hin, om lumpna arkitekter
åt husen gifva takets ås till grund,
om din familj behöfver vargskinsdrägter
för att ej frysa invid brasans rund,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
